Story of my life...
Hej ni fina människor där ute!
I söndags hängde jag med min kille på ett BodyCombat-pass på Campushallen här i Linköping. Jag kände mig lite seg i kroppen och huvudet men tänkte att jag för en gångs skull i mitt liv inte skulle ge vika för sådana saker. Passet var askul och jag körde på i 190. Det visade sig dock vara ett BIG MISTAKE. På måndagen vaknar jag upp med 39 graders feber och en huvudvärk som var det värsta jag någonsin känt. Ringde och grinade hysteriskt till min kille som drog hem från jobbet direkt och tog hand om mig. Hela måndagen låg jag helt utslagen av febern och huvudvärken. Kunde varken titta eller blunda, så ont gjorde det. Min kille var för övrigt vääärldens finaste. Han fixade och donade, åkte och köpte tabletter, lagade mat jag inte kunde äta, klappade mig på huvudet, höll om mig och torkade tårarna, ringde sjukvårdsupplysningen tre gånger och läste högt för mig ur min bok. Det låter kanske överdrivet i era öron men jag kom inte ens upp ur sängen själv. Bästa bästa älskling ♥. Det är tacken man får från sin kropp när man tränar och försöker hålla sig i form. Åt helvete med det säger jag!!!
Idag är första dagen jag är uppe (vilket jag också var tvungen till eftersom morsan och jag ska åka till Turkiet imorgon). Det ska bli alldeles underbart, och det tycker jag även fast jag fortfarande mår som en påse skridskor. Men herregud vad jag längtar till solen. Något alldeles fruktansvärt mycket längtar jag. Nu ska jag bara lyckas ta mig till Stockholm med 100 kg packning sen försöka sova bort den här skiten. 08.00 imorgon går planet! Puss & kram på er och GLAD PÅSK!
