Le ciel commence d'ici
Ibland önskar jag att jag kunde skriva och berätta om vad som händer. Jag vill berätta om allt. Lämna ut mig själv fullständigt som så många gör. Nu vet jag att jag aldrig någonsin skulle kunna göra det - det är både omöjligt och dumt. Men ibland vill jag bara skrika ut mina innersta känslor så högt jag kan så att jag slipper hantera dem själv. Nu vet jag ju också att det inte fungerar så. Det jag egentligen verkligen behöver nu är lite sans och lite perspektiv. Hur man nu får det. Jag skulle aldrig skriva ut någonting om vad som komma skall eller vad framtiden har att bjuda på, för det kan man aldrig veta. Den ändras för varje steg man tar. För varje person man möter.
Det enda jag vet är att han ser rakt igenom mig och att han har ett hjärta av guld. Mer än så behöver inte bli sagt.