1 januari, 2013

Hej vänner! Fick sådan lust att kika in här lite. Första dagen på 2013. Känns lika konstigt varje år när man ska skriva en ny sista siffra. Nyårsaftonen var planerad att innehålla 3-rättersmiddag med lagom många människor hos ett par kompisar till min kille. Men så blev det ju såklart inte. Istället firade jag hemma själv, sängliggandes med världens förkylning och en fet inflamation i ryggen (typ ryggskott) så jag kunde ej gå. KUL! Lyckades dock släpa mig ut vid 12-slaget för att pussas lite med min sambo, men sen var det bara att återvända in igen.
 
2012 då hörrni, vad hände? Jag säger precis som Andrea; vart tog året vägen? 2012 har nog varit bland det mest händelserika i mitt liv. Jag vaknade upp första januari förra året på Filippinerna och mådde så jävla bra, trots grov bakfylla. Dagen efter träffade jag Björn, blev blixtförälskad och sen började liksom allt runtomkring bara ta fart, utan att jag knappt själv har hunnit med. Vi reste massor tillsammans han och jag, efter bara någon månad ihop. Filippinerna, London, Paris, Italien. Österlen, Göteborg, Stockholm etc. Det ÄLSKAR jag! Det var lite under de resorna som vi på riktigt lärde känna varandra. Jag sa upp mig från mitt jobb, bestämde mig för att börja plugga och följa mitt hjärta med en flytt till Linköping. Börjat plugga. Hatat det från djupet av mitt hjärta, men även känt att jag äntligen gör något riktigt vettigt som jag dessutom är intresserad av. Och framförallt träffat nya fina vänner (några jag hoppas är för resten av livet). Januari till Oktober, 2012, skulle jag vilja påstå är en av de absolut bästa perioderna i mitt liv.
 
Men i slutet på Oktober började ångesten att smyga sig på ordentligt. Mestadels på grund av årstiden. Mörkret och kylan. Ju äldre jag blir, ju sämre kan jag hantera det. Jag har ofta skojat om det här i bloggen, att jag inte är gjord för att leva här under den perioden. Men jag insåg nu att det inte var på skoj-nivå längre. Jag mådde verkligen riktigt dåligt.  Tillsammans med hat mot kyla och mörker blev annat mycket jobbigare. Till exempel, prestationsångest över plugg, stressen över att livet är för kort, paniken av att inte kunna andas, känslan av att bara vilja dra härifrån osv. Sedan få dåligt samvete över att man faktiskt mår dåligt när man har så mycket att vara tacksam för egentligen. En kille som älskar mig, ett vackert hem, fina kompisar och underbar familj och släkt. Och då blev det ännu mer svårhanterat. För trots allt det bra man har kan det jobbiga ändå ta över emellanåt och man har lite svårt att se allt det fina. Det har absolut inte varit på en sådan nivå att jag inte har kommit ur sängen. Men allt för ofta många sömnlösa nätter, panikattacker och känslan av att man absolut inte skrattar lika mycket och hjärtligt som för ett par månader sen.
 
Jag har aldrig egentligen några nyårslöften, men i år tänkte jag faktiskt göra ett undantag. Jag har nämligen lovat mig själv att 2013 blir året då jag ska ta hand om mig själv, både fysiskt och psykiskt. Det första jag har gjort är att jag har förlikat mig med att jag mår dåligt och att det är okej. Innan blev jag förbannad på mig själv och liksom försökte "framkalla" känslor av lycka på egen hand. Men så funkar det inte. Det finns så otroligt mycket bra hjälp att få när det gör ont psykiskt och det tänker jag bara acceptera. Det känns som ett första bra steg. Sen tänker jag börja träna igen. Jag har inte tränat på över ett halvår nu och jag vet att det kommer att göra mig gott i kropp & själ. Sen ska jag försöka sluta stressa. Sluta stressa över plugg och framtid. Jag ska plugga klart mitt basår, men sen kanske jag tar en paus. Börja jobba, tjäna pengar och göra den där road tripen i USA jag drömt om sen barnsben, eller sticka till Asien nästa vinter och bara leva, eller hyra ut lägenheten och dra till Australien i ett halvår med min kille och livnära oss på att plocka bananer. Vi får se. Men ingenting är faktiskt omöjligt.
 
Jag ska på riktigt försöka börja leva i nuet. Att även uppskatta de små sakerna i livet. Älska mycket och skratta mycket. Jag ser jättemycket fram emot att se vad som komma skall. Och förhoppningsvis snart må jättemycket bättre. Det ska jag se till, helt enkelt!

GOTT NYTT ÅR, NI FINA! ♥