Linköpingsfruar?
Idag har jag känt mig som en hemmafru igen (eftersom att mitt plugg inte börjar förrens på måndag). När min kille åkte till jobbet imorse somnade jag om en timme och sen satt jag åt frukost länge, länge. Vid lunch mötte jag upp Karin, en nyfunnen vän och fantastisk människa, som jag fikade och gick lite på stan med. Efter att ha kramats hejdå gick jag hem och åt lunch länge, länge och vilade lite. Efter en stund blev jag både uttråkad och rastlös. Då tog jag beslutet och gjorde det som de flesta uttråkade/rastlösa tjejer gör: Jag åkte till IKEA! Men skillnaden mellan mig och riktiga hemmafruar är att jag spenderar mina egna pengar. Independent woman, ni vet. Kom hem med en massa småsaker jag inte alls behövde, men nu när jag har dem så fattar jag inte att jag kan ha levt utan.
För övrigt skulle jag dö av tristess om jag skulle vara hemmafru. Jag behöver träffa folk! Tror alla behöver det. Sen skulle det ju inte skada att få jobba liiiite mindre, typ 25-30 timmar per vecka. Det skulle vara perfekt.
